Kära dagboken
Idag är en så´n där dag då livet skulle kunna vara alldeles perfekt.
Solen värmer och jag känner gräset under mina bara fötter.
Kaninungarna springer slalom mellan benen när man spatserar omkring i trägårn och spanar efter ett moget äpple i ett av träden som man kan sätta tänderna i.
Katten kommer och hälsar genom att stryka sig mot benet för att sedan snegla upp och blinka en gång. Så som bara katter kan. Man hör hur han spinner för att visa uppskattning, så som bara katter kan.
Hösten är påväg nu och de känns i luften , den kalla vinden biter nästan i kinderna på en när man ska ut till bilen sent en kväll.
Nu har alla dragit sig åt sitt håll och de är då man vet vilka man har kvar. En viss besvikelse och sorg infinner sig men även en stark lycka och kärlek över att man verkligen vet vilka man har och som kommer stanna!
Jag känner mig både deprimerad och jävligt (ursäkta språket) glad på samma gång. Fråga är bara hur de kan gå i hop?
Glad för att jag kan komma hem till Fide o uppskatta landet så som jag aldrig gjort förut. Känna kärleken i naturen. Allt är så himlans fint på sitt sätt. I takt med att syrsorna för ett jädra liv så snurrar vindsnurran med sols och mot sols. Penséerna har gett upp. Hus väggen börja blekna av solen. Gräset är halvlångt för man har gett upp gräsklippningen för längesen.
Jag är glad att hösten ger e´n en spark i baken. Ett nytt år att se fram emot.
Glad för att jag har dom bästa!
Deprimerad för att jag är så jäklans besviken. Kommer aldrig peka ut någon eller några men det är så tråkigt. Så tråkigt att jag tänker sätta mig på tvären. Nu jäklar har jag i alla fall försökt o få ihop något som egentligen inte fanns (?) och jag har kämpat, utan resultat.
Idag är en så´n där dag då livet skulle kunna vara perfekt...
...om jag inte vore förkyld.
För att knyta i hop säcken,
de jag ville ha sagt är att landet är bland de bästa som finns, hur upp och ner jag än känner mig så får naturen mig att hitta lugnet och harmonin i mig själv.
Jag Älskar Fide Nu och För alltid.
M.
(Jag tycker mig inte se någon röd tråd tyvärr men jag fick i alla fall skriva av mig o de va de viktigaste)
Solen värmer och jag känner gräset under mina bara fötter.
Kaninungarna springer slalom mellan benen när man spatserar omkring i trägårn och spanar efter ett moget äpple i ett av träden som man kan sätta tänderna i.
Katten kommer och hälsar genom att stryka sig mot benet för att sedan snegla upp och blinka en gång. Så som bara katter kan. Man hör hur han spinner för att visa uppskattning, så som bara katter kan.
Hösten är påväg nu och de känns i luften , den kalla vinden biter nästan i kinderna på en när man ska ut till bilen sent en kväll.
Nu har alla dragit sig åt sitt håll och de är då man vet vilka man har kvar. En viss besvikelse och sorg infinner sig men även en stark lycka och kärlek över att man verkligen vet vilka man har och som kommer stanna!
Jag känner mig både deprimerad och jävligt (ursäkta språket) glad på samma gång. Fråga är bara hur de kan gå i hop?
Glad för att jag kan komma hem till Fide o uppskatta landet så som jag aldrig gjort förut. Känna kärleken i naturen. Allt är så himlans fint på sitt sätt. I takt med att syrsorna för ett jädra liv så snurrar vindsnurran med sols och mot sols. Penséerna har gett upp. Hus väggen börja blekna av solen. Gräset är halvlångt för man har gett upp gräsklippningen för längesen.
Jag är glad att hösten ger e´n en spark i baken. Ett nytt år att se fram emot.
Glad för att jag har dom bästa!
Deprimerad för att jag är så jäklans besviken. Kommer aldrig peka ut någon eller några men det är så tråkigt. Så tråkigt att jag tänker sätta mig på tvären. Nu jäklar har jag i alla fall försökt o få ihop något som egentligen inte fanns (?) och jag har kämpat, utan resultat.
Idag är en så´n där dag då livet skulle kunna vara perfekt...
...om jag inte vore förkyld.
För att knyta i hop säcken,
de jag ville ha sagt är att landet är bland de bästa som finns, hur upp och ner jag än känner mig så får naturen mig att hitta lugnet och harmonin i mig själv.
Jag Älskar Fide Nu och För alltid.
M.
(Jag tycker mig inte se någon röd tråd tyvärr men jag fick i alla fall skriva av mig o de va de viktigaste)
Kommentarer
Trackback
